ALITTLEBITCORNY

Kom-ihåg-lapp till mig själv: Ignorera alla fåniga tankar om att gå ut och springa (du vet att det aldrig kommer inträffa), sluta ta upp gitarren var tredje minut och för guds skull börja plugga!

Någonstans i livet tror jag att man kommer till en vändpunkt. Jag tror nämligen benhårt på talesättet "lugnet före stormen". Ingen människa kan vara lycklig för evigt. Förändringar kommer alltid att inträffa, vare sig man vill eller inte. Därför tror jag att livet kan ses som, ja faktiskt, Cruella di Vils hår. En mörk och en ljus sida. En lycklig och en olycklig. Dessa två sidor behöver inte nödvändigtvis dela in livet tidsmässigt, utan brukar nog trassla ihop och blanda sig. Man kan nog jämföra borsten med förändringarna. Grejen är att man inte vet om borsten kommer reda ut tovan, göra den värre eller helt enkelt försöka reda ut den, men misslyckas. Samma sak med förändringar. Man vet inte om konsekvenserna blir positiva, negativa eller värst; en blandning av de båda.

Om jag nu ska försöka vara lite tydligare (för när jag läser igenom vad jag hittills har skrivit blir jag inte mycket klokare själv) menar jag att livet skulle vara rätt tråkigt om dom vita och dom svarta hårstråna aldrig kom i kontakt med varandra. Att de aldrig skulle trassla ihop sig så att borsten skulle behövas. Kanske behöver man ta en risk i livet för att få det bättre. Det tror jag är vändpunkten, skillnaden i livet. När man vågar ta den chansen.

Börjar du ränkna ner till helgen på onsdag? I så fall är du tydligen typisk svensk.

Att jag och Linda är  väldigt filosofiska kan komma som en chock för vissa, men så är faktiskt fallet. Häromdan fick vi på livskunskapen ännu ett sånt där papper där man skulle fylla i typ "Vad är jag lycklig över i mitt liv för tillfället?" och "Vem älskar jag? Vem älskar mig?", såna som är jättesvåra, eftersom man måste känna efter. Det blev nog lite överdos av alltsammans och hipp som happ satt vi och jämförde livet med en måltid.

Ja, köttbullar, potatismos och spenat valde vi. Varför vet jag inte, jag äter ju inte ens köttbullar, men i alla fall. Vi sa att i början av måltiden är man hungrig, man kastar sig över maten med entusiasm. Man väljer, som barn då då, oftast köttbullrna först, sedan potatismoset och sen är man praktiskt taget mätt. Då, i slutet av måltiden, kanske man bara tvingar i sig spenaten för att man måste, och för att Tomten ska komma nästa jul förstås. Samma sak i livet. Man börjar glatt med en optimisktisk här-kommer-jag-inställning, men senare i livet kanske man upptäcker att man inte går på viljan längre, utan snarare på måsten och gamla vanor.

Meningen med livet kanske är att antingen försöka uppskatta spenaten eller att helt enkelt skaffa sig något annat. Någon annan grönsak, som är godare och framförallt ny. I livet har man ju bara två måsten; att välja och att dö. Jag tror, som jag säker har nämt tidigare, att meningen med livet är att spendera det så väl som möjligt, eftersom döden är rätt oundviklig. Tänk att valen du gör är det ända som styr ditt liv.

Nu ska jag försöka pallra mig hela 500 meter hem till farmor och lämna tillbaks hennes symaskin. Sen bär det nog hem till EmmaPemma. Ta det lungt nu i helgen. Kom ihåg att det på måndag är en helt ny skolvecka att se fram emot. Over and out.

Mottot "life is wonderful" har etsat sig fast i min hjärna. Det kommer upp varje gång jag får jobbiga tankar, varje gång smöret tar slut. Det är inte så att jag inte försöker tänka posetivt, men det är klart att man kommer tröttna nån gång när det aldrig blir bättre.

Fan, jag vill bara ha vår. Vår och blommor och värme och solsken och fågelkvitter. Det ända som egentligen muntrar upp mig nu är http://www.youtube.com/watch?v=EOIWkGrZEEA&feature=related. Hon är genialisk.

Grattis Astrid! Hon fyllde år idag, eller igår då. 15 år. Vi dränkte henne i vatten, gav henne våra misslyckande muffins som vi gjorde igår (som faktiskt blev riktigt lyckade) och sjöng sådär lagom långsamt för henne i klassrummet. Härligt med födelsedagar tycker jag.

Nu sitter här och tittar på Scrubs. Världens bästa program. Jag tar lite paus från syandet. Jag lånade nämligen farmors symaskin när jag var hemma hos min kusin på födelsedagsgettogether (Grattis Amanda!). Jag passade därför på att sy in lite kläder. Jag känner mig faktiskt riktigt kreativ. Jag har till och med sytt på en extra knapp på en kofta.

"Då hoppar väl dom små hästarna över små sötningsmedel-piller." / Danne, efter jag hade sagt att jag hade hoppat med min "stora" häst över ett hinder med sockerbitar (ett slags hinderstöd). Jag skrattade teet rakt upp i näsan.

Jag säger bara fyra ord: Jag suger på GuitarHero. Men damn så roligt det är! Vi har äntligen fått hem det nu och jag får numera gitarrnoter rullandes innanför ögonen när jag blundar. Jag kommer bli bäst så småningom, men just nu känner jag mig ganska patetisk när jag bara får 87% note hit på easy.

Nyckelordet idag blir vildpanna. Min blev superb. Exelanté. Trés bien helt enkelt.

Idag fick jag jättestark vår-känsla, helt out of the blue. Vi satt på scenen och lyssnade på alla gamla låtar från vår-sommar 08, fick solen i ögonen, jämförde blekhet och mådde allmänt bra. Jag, Linda, Angelica och Emanuel skrek vårskrik till och med. På kvällen har jag dränkt mig själv i läkerol. Så högt skrek jag. Aj så ont jag har.

Häromdan fick jag en känsla av yttersta blondhet igen. Vi hade vart ute och gungat på vår håltimme. Jag hade tappat min skåpnyckel på marken, den hade trillat ut ur fickan, men som tur var hittade Nora den. När vi sen kom till skåpen började jag ta ut mina böcker och skulle ta upp min mobil ut fickan. Jag märkte att min skåpnyckel saknades. Fan tänkte jag då, då måste jag ha tappat den igen. Jag blev lite smått hysterisk och var på väg att springa tillbaka till gungorna när jag instiktivt stängde mitt skåp och vad satt i låset? Nyckeln. Såklart. Man måste ju ha den för att kunna öppna skåpet i första taget liksom. Vart är logiken, allvarligt?

Sånt där händer hela tiden. När man blir stressad kan man inte riktigt tänka logiskt har jag upptäckt. Instikterna tar liksom över. Överleva-instinkten, springfördittliv- och kominteförsenttilllektionen-instikten. Typ. Nästa gång ska jag lungt och grundligt tänka över vad som händer och vad konsekvenserna skulle kunna bli. Jag ska försöka tänka logiskt. 

Sen så kan jag passa på att nämna att http://lisaplace.devote.se/ har världens coolaste stil och bara faktum att hon gillar Kookis liksom. Jag har nog kommit på att jag dömmer människor lite utifrån deras musiksmak. Lite sjukt kanske, men så är det. Folk som lyssnar på den musik jag lyssnar på kan jag inte låta bli att tycka om.

Nu ska jag nog ta en till läkerol och gå & lägga mig. Tidigt upp imorgon, som vanligt antar jag. 

Helgen har nästan bara spenderats i Linns sällskap. En massa mariocart, arn 2 (herre gud, nån gång måste jag väl sluta gråta åt den filmen?) och en trip in till hufudstaden. Jag var bara tvungen att dra in henne dit och visa min bebi. Den 20:e kommer jag och hämtar dig. Tummis.

Jag har tänkt på det där talesättet "For the greater good". Första gången jag riktigt greppade vad det handlade om var det faktiskt i Harry Potter, när dom talar om att dom skulle offra mugglarna för att trollkaralna skulle få det bättre. Då tyckte jag att det bara lät hemskt och väldigt fel.

Men idag på SOn började jag tänka på det igen. Vi pratade om klimathotet, om att det var katastrof att jordens medeltempratur hade gått upp 1 grad och om hur detta hade påverkat tex Grekland med enorma skogsbränder. Vi började tänka på åtgärder eftersom tempraturen är på väg att stiga ännu 1 grad. Då kom det upp att det kanske var värt att ta lite av Sveriges pengar för att kunna rädda Grekland, även om Sveriges ekonomi går nedåt ett tag. Då kom jag på det igen. For the greater good. För att någonting ska bli bättre kanske man måste offra nått som redan är bra.

Jag ska också passa på att nämna att jag drar till Norge på sportlovet för att åka skidor. Om det är någonting jag saknar från min barndom så är det skidorna. Jag tror inte ens att jag kommer ihåg hur man sätter på dom längre. Men hujedamej vad det ska gå bra!

Jag och Linda gick förbi polisen idag och lämnade en lapp i deras brevlåda på vägen hem. Början på en tradition kanske.

Tänkte spendera kvällen i soffan framför Let's Dance och Blondinbellas försök till dans. Nej, förlåt, det där var elakt.

Tänkte bara ta mig lite tid att knopa ner ett par saker som kan vara allmänt viktigt att komma ihåg.
För det första: Guitar Hero World Tour äger! Trummorna var en tricky utmaning men o så kul.
För det andra: Lägg inte saker under era sängar. Det blir bara dammigt och väldigt tråkigt när man ska ta fram dom igen. Tänk på allt besvär du kan spara om du köper en hylla istället.
För det tredje: Jag tycker att det är trevligt med lite snö såhär runt januari. Det hjälper till att hålla vinterkänslan igång. Ett råd dock: Ta på er skor med ordentliga sulor, annars riskerar ni att fara i backen. Jag talar bara av erfarenhet.
För det fjärde: Varm choklad skulle inte sitta helt fel nu.

Idag bär det iväg till Kungsans is med Frida och Linda. Ska utan tvekan bli härligt.

"Hajjar du? Nej, jag fiskar." / Rebeccas humor.

2009. Visst känns det lite konstigt att tänka att det nu är ett helt nytt år, en chans att börja om, en chans att få göra dom rätta besluten, men om man tänker på det lite till så är det ingen skillnad. Bara en helt vanlig torsdag som avslutas med soppa och "Day after tomorrow". 

Jag ska inte försöka reflektera över mitt 2008 något djupare eftersom jag inte kommer ihåg några smådetaljer what so ever. Jag kommer inte ens ihåg vad jag åt till lunch för två veckor sen. Men man kan väl sammanfatta året lite kort som lärofyllt och händelserikt. För att inte nämna väldigt roligt, tråkigt och känslosamt. Jag upptäkte Twilight-serien till exempel och jag såg Kung Fu Panda för första gången. Jag slutade äta kött och startade bloggen du har i ditt adress-fält för tillfället. Åkte till Paris gjorde jag också! Jag flyttade från radhus till två lägenheter, tävlade på Spirit och slutade rida Winston. Nu när jag tänker efter minns jag en hel del faktiskt. Lite skojit, jag som trodde att jag hade ungefär världens sämsta långsiktsminne. 

Igår var jag hos Emma Ring-ring-pling med gamla bekanta som Limpan och Korta Sara. Jag sköt en hel del raketer vid 12-slaget faktiskt och let me tell ya, det var inte lite coolt. Sen hade vi ju årliga skumpa-spottet och stelfrusna händer. Men är det inte så det ska va? Jag sov hos Emma Ring-ring-pling (jag hoppas verkligen att det namnet fastnar!) och om du frågar mig vad vi har gjort idag fram tills nu så lär du inte bli besviken. Vi har haft OC-maraton nämligen och det är inte fyskam från att komma från mig, som svorde (böjning?) att jag aldrig mer skulle sätta mina ögon på dom boxarna nånsin.

Nu är jag så hungrig så att jag skulle kunna äta en hel elefant (metaforiskt talat) eftersom det ända jag har ätit idag är en skål choko pops. Take it easy out there och keep in mind att det nu bara är 364 dagar kvar till 2010. Ciao!

"Jamän, tänk på dom i USA. Dom måste ju vänta 8 timmar till eller vad det är!" / Emma Ring-ring-pling efter att Sara sa att hon längtade till midnatt.