ALITTLEBITCORNY

Nu sitter jag här, med magen så full av julmust och choklad att jag nästan spricker. Julen har vart så mysig i år och det är jag glad över, även fast jag inte lyckades få den där riktigt härliga jul-jul-känslan. Det var så mycket lättare förr när man visste att tomten garanterat skulle dyka upp om kvällen och att man inte skulle behöva bli tvingad till att äta sill (usch).

Försökte mig på ett försök i fredags att uppskatta mellandagsrean för dess låga priser, men lyckades inte helt. Hysterin och trängseln är så jobbig att den nästan uppväger dom. Ändå åker jag och Frida till stan för att bränna mina presentkort på tisdag. Hoppas att vi överlever.

Idag har jag haft en riktig hemma-sittar-dag med pappa. När jag vaknade runt halv 2 hade han vart iväg och köpt en sån här blue-ray-mojäng och den har redan fått visa 3 filmer. Hancock, Nu är det jul igen 3 & The dark knight. Den sistnämnda var en riktig nagel-bitare. Nu känner jag mig utvilad och redo för vårterminen i skolan. Nästan i alla fall.

"Wasn't it you who said that life was like a plastic cup, to be used and then disposed off?" / The Kooks's "See the sun", en bunt genier allihop.

Dan före doppardan...
Vafan är det för ordspråk egentligen? Ingen sitter väl på fullt allvar och doppar järn i vatten på julafton längre? Eller är det bara jag som är traditionsblind?

Vad brukar ni ha för jultraditioner? En sak som vi alltid gör är julgodis. Alltid såna hära vit-chokladpluttar med krossade polkagrisar i (kanske dags att ge dom ett namn?) och mozartkulor (sofies recpet, inte från blondinbella). Sen så äter vi alltid gröt till frukost, med Madeln i, såklart. Och så pappa, med sin årliga december23th-skinkmacka. Alltid när han har gjort iordning julskinkan (pappa övertygade mig om att grisens bakdel var lycklig när den var i livet, men jag trodde inte honom riktigt) så firar han det med en smörgås. Julvört 4ever är hans motto. Sen så har vi ju den hemska julmusiken som åker på varje år. Christer Sjögren och Carola är plågsamt för öronen ska ni veta, men ändå kan jag inte låta bli att le när dom sjunger "Stilla natt" & "Gloria". Julkänsla i högsta grad. Och till sist har vi ju presentwrapingmomentet som alltid spenderas på golvet. Jag vet inte varför, det känns bara bra.

Jag tycker det är mysigt med traditioner. Det känns så bekant, i sån stor kontrast till allt som ständigt förvånar mig. Kanske är meningen med traditioner inte vad man gör, utan själva känslan. Det där mysiga just, känslan av att "Nu är det jul igen" och känslan att ha familjen med sig, känslan av förväntning och glädje.
Egentligen är den 24 december precis som alla andra dagar på året. Det är våra traditioner som gör den speciell.

Nu ska jag försöka slå in de sista klapparna, städa (shit, jag har verkligen skjutit på det) och sedan gå och lägga mig tidigt ikväll. Jag kommer antagligen ligga vaken jättelänge innan jag somnar. Precis som jag alltid har gjort.

En gåta. Du har två mynt som tillsammans är värda 15 kronor. Ett av mynten är inte en 5-krona. Vilka är de två mynten? Klura på den ni!

Jullov, äntligen. Har typ bara legat på soffan och läst idag (Jag har läst ut Ljudet av ditt hjärta!), har försökt att ta igen hela höstens förlorade sov-timmar utan större framgång. Jag känner mig tröttare och hängigare än någonsin. Dessutom jäkligt rastlös. Jag känner att jag måste ut. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Orkar inte ringa någon. Den ända trösten är väl nu en portion lasange som väntar på mig ute i köket. Jag har inte kunnat äta på hela dagen ju.

Varför? Jo, folktandvården i Tullinge fick ett rätt kort besök av mig i morse vid 9-snåret (typiskt att man inte får sova ut på jullovets första morgon..) och jag gick därifrån med två tänder mindre i munnen. Låter fräsht och det var det inte heller. Det gjorde i alla fall inte ont, bara bedövningarna (4 stycken i halva munnen. Dom har precis släppt så jag kan prata normalt igen.) stack till lite. Tack Astrid för stöd tidigare idag!

I morgon bär det av till stan för julshopping. Har bara köpt en enda julklapp i år, så jag är lite nervös inför morgondagen. Hoppas jag hittar till alla som jag ska köpa till. Och så får vi väl hoppas på att snön börjar trilla igen. Det skulle vara rätt trevligt nu när det är så mörkt att jag inte ens knappt kan urskilja skogen utanför fönstret.

Då får ni ursäkta, så ska jag äntligen få slut på knorrningarna i magen. Buhu, vad jag längtar till Kalle Anka och rödbetssallad!

Min pappa kan verkligen vara rolig ibland. Jätteironisk. Som idag när vi stod på Söder och väntade på tåget. Vi såg en kille i tio-åldern eller nåt. Han spottade på tåget när det kom. Då far det plötsligt ut ur pappa "Ouf, jäklar vad cool han är. Jag önskar att jag var så ball!". Jag skrattade lite för mig själv och tänkte att han faktiskt såg ganska mesig ut, killen, med rätt så förstora baggy-byxor och en slöjd-gjord brödbricka i näven.

Nej, jag dog inte hos tandläkaren, hemska rälsen behöver jag inte tänka på förren 27 januari. Och jag skulle hälsa från Kaj, Astrid!

"Jag såg ut som en brat hög på gräs som inte hade koll på modet.." / Frida

Herrejävlar, jag ska till tandläkarn imorgon! Tandsställningarna i mina mardrömma blir bara större och större och i natt kommer dom nog att äta upp mig. Och att Frida säger att det inte ska göra ont samtidigt som jag ser att hon håller kors med fingrarna till Linda under bordet gör inte saken bättre. Det här kommer inte bli trevligt alltså. Den ända tänkbara trösten är väl att min tandläkare är Kaj, samma som astrids, och hon säger att han är bra. Får man hoppas ialla fall. Och jag kommer ju missa lite svenska imorgon också. Det blir bra. Nej, nej, nej, jag kommer dö!

Exakt 02.18 inatt läste jag klart När jag hör din röst. Sån jävla tur att den slutade relativt lyckligt, annars skulle jag fortfarande sitta och gråta. Nu får jag bara vänta på att Astrid ska läsa klart 3an så får jag den sen.

Igår så var jag hoss Linn. Med hela gänget. Solskensvägen-gänget. Åh, så länge sedan det var. Det var precis som när man var liten; Alla kommer och är jätteglada över att se varandra. När man sen ska gå så kände man sig som fem år igen. Typ "Vi måste gå nu om vi ska hinna med sista bussen, Elin." "Jag tänker inte gå! Jag vill stanna!". Hihi.

Sen så är det ju Luciakonsert idag också. Lite roligt ska det väl bli. Själva konserten är ju alltid lite mysig, men 3-timmar repetition? Nja. Jag provade mitt lucia-linne från förra året och gissa vad jag upptäcker? Lucia-linnet är ca 5 cm för kort! Har jag växt eller har jag växt? Jag blev jätteglad tills Emanuel kom och sa att det var vad han hade växt på tre månader.

Nu kom jag på att jag inte har öppnat min chokladkalender än idag. Yum. Ciao!

4 december idag. 20 dagar kvar till jul. Jag ska inte trötta ut er med nedräkningar, men jag kan inte låta bli. Jag tycker nästan det går för fort nu. Läskigt fort faktiskt. Genast när jag vaknar på morgonen dröjer det inte länge tills jag är hemma igen vid fyra-snåret.

Nu när det börjar dra i hop sig till lucia också (första konserten för alla klasserna är på söndag redan!) känns det bara som om man väntar på den där vanliga julstressen, allt häktande och fläktande inför de få dagar runt den 24e. Men den kommer inte. Jag kan inte hjälpa att bara känna mig trött och avslappnad faktiskt. Egentligen behöver inte julafton vara så himla speciell, bara kalle anka och familjen finns med.

Vi fick reda på lite betyg idag också. I franska ligger man tydligen på vg+ nivå (vilket skrämmer mig lite, eftersom jag egentligen inte vill ha ett högre betyg än vg. Då är det mycket lättare att man sjunker istället för förbättrar nästa termin) och på bilden fick jag och Frida yttligare ett vg för vårat smått oseriösa cd-fodral. "Darini - All you want for christmas is me". Killer seller, 4 shore.

Och sen så har jag tappat bort mitt busskort. Typiskt när man hittar sina nycklar igen (ja, jag har hittat dom! Det var någon vänlig själ som till slut hade lämnat in dom till Susanne efter typ tre månader. Nu har jag dock separerat mina skåpnycklar från mina övriga och satt ett litet band på dom så dom inte ska försvinna så lätt. Blev riktigt tjäckt om jag får säga det själv) att något annat försvinner. Det ska väl vara någon sorts ironi kan jag tänka mig.
Jag och Linda gick därför till polisen efter skolan. Kan verka lite drastiskt, men Angelica hade tydligen fått ett nytt när hon gick dit. Skolan erbjöd ju förstås ingen ersättning för mitt kära busskort, så vi tänkte gå och tigga lite av polisen. Vi fick sitta och vänta så länge att Linda nästan åt upp mig av hunger. Hon skrev då en lapp att lämna till polisen som kom precis när hon satte pennan på pappret. Sjävklart var även polisen för snål att ge mig ett busskort och till Flemingsberg tänkte jag defenetivt inte åka. Vi blev då lite smått upproriska och det hela slutade med att Linda gjorde brevet till ett flygplan, skickade det upp och iväg i luften och drog med sig mig ut, springandes. Inte misstänkt alls. Och sen stötte vi på världens skummaste människa när vi flydde. "Sakta ner farten så ni inte ramlar. Ni kan bli gravida!". Aj, så ont i magen jag fick av allt skratt. AJ.

Imorgon har vi då genrep inför söndag och engelska-redovisning som jag tänkte jobba lite med nu. Och så måste jag passa på att tipsa om att Kenza har startat sin julklapps-kalender nu för dom som har missat det.

"Jag tycker det är coolt. Läckert. Skithäftigt. Asballt." / Fredrik, lärare i matte, efter att ha förklarat att 3 4e-delar var lika mycket värda som 6 8-delar.