ALITTLEBITCORNY

Skulle man dra igenom det gångna året, för att liksom sortera in och sätta små post-it i olika neonfärger på mina forna uppleverlser, kanske? Vi får se hur långt mitt minne håller.

Januari - Det nya året började obemärkt. Jag kommer ihåg att jag reflekterade mycket om det, men kom aldrig till någon slutsats. Jag färgade håret brunt igen, men utan resultat; jag kände mig fortfarande lika dum. Under denna månad läste jag mycket. Där regnbågen slutar blev färdigläst för första gången och tårarna ville inte sluta rinna.

Februari - Kylan förtsatte att dominera och jag blev med tandställning. Jag tog en sväng förbi Norges skidbackar och gled upp och ner på dom en vecka, vilket var väldigt givande. Oslo, som jag senare besökte, var en av de mysigaste städer jag vart i.

Mars - Våren började smått närma sig och jag blev överlycklig av minsta solstråle som träffade mitt vintertrötta ansikte. Detta var den tid då jag fick reda på att the kooks planerade att ankomma till peace and love-festivalen. Åh, euforisk glädje när den är som bäst. Jag levde verkligen varje dag på grund av förväntan.

April - Efter en affär på sidan av med devote kom jag tillbaka till hederliga gamla bloggen igen. Utanför mitt fönster hade värmen slagit till på allvar och jag kommer ihåg att jag väntade otåligare än någonsin på sommaren. Jag upptäckte min blommiga drömcykel i mitt gamla hus's gemensamma cykelförråd, som sedan kom att försvinna spårlöst.

Maj - Denna månad gick jag på visningar stup i kvarten och förälskade mig i en stor villa i tullinge skog. Jag längtade ännu lite till efter sommarn som började närma sig med stormsteg. Jag tävlade final i allsvenskan div3 med spirit och längtade lite till.

Juni - Här blev jag påmind om tidens otroligt snabba gång när min syster tog studenten. Sedan uppfylldes mina drömmar genom en flygplansplats över havet till london baby. Jag kan inte beskriva med ord hur lycklig jag var där bland fina gator, parkbänkar och människor. Jag flög efter en vecka hem till sverige igen där min deprition över att vara hemma ökades drastiskt när jag fick reda på att kooks hade ställt in deras spelning på peace and love. Jag och angelica åkte mot borlänge iallafall och hörde en massa fina band men jag var fortfarande så deprimerad att jag blev kräksjuk under tiden. Våran visit i dalarna kantades också med nyheten att michel jackson hade dött.
Tiden gick verkligen snabbt och det kommer jag ihåg att jag hade otrolig ångest över.

Juli - Lugnet spred sig sedan ännu en gång över mitt liv och jag brydde mig inte om någonting annat än glädje, födelsedagskalas, fina nya gitarrer (eller en ny fin gitarr), harrypotter-premiärer, gröna lund, långa kvällsvandringar på söder, fina visiter på gotland med vänner och konstant solsken.

Augusti - Under lite panik igen försökte jag insupa varenda vindpust av sommar som fanns kvar att andas och gav mig därför ut på timlånga ensamma cykelturer i skymningen. Det var fint. Jag gick också på månskosert på grönan. Det var fint. Jag började nian också. Fint fint fint.

September - Nu började hösten närma sig med stormsteg. Jag drömde om en mintfärgad regnkappa, lila halsdukar och gula vantar men använde i själva verket bara svart och grått. Jag klippte av mitt långa hår till en lång page också som jag i princip hatade i över ett halvår. Hösten var där och knackade på min dörr även fast jag fortfarande hade solen och värmen som gäst. Jag flyttade också till söderby där jag planerade att sitta och gråta i mina breda fönsterbrädor hela nätterna. Där står det nu blommor istället.

Oktober - Hösten blev mer välkommen. Jag älskade att titta på alla löv som skiftade färg i ljusets hastighet och jag bestämde mig för att börja skriva ner berättelserna som lagts på hög i mitt huvud. Inspirationen var på topp, jag fotade, jag skrattade, jag mådde bra.

November - Jag flyttade än en gång tillbaks till tullinge. Nostalgiskt i all ära, men jag fick iallafall en fin byrå. När det började bli kallare blev jag på nytt förväntansfull och började räkna ner till julafton kring den femte. Jag upplevde fina blomutdelare på hötorget och kände mest hur hela månaden flög förbi i ett enda virrvarr av plugg, måsten och jag-ska.

December - Runt första advent började julkänslorna kicka in ordentligt och allt jag önskade var snö, ångande koppar av varm choklad, glittrande granar och rosiga kinder. Jag bestämde mig för att bojkotta årets julkalender och följde istället ronny och julia. När snön kom, kom den big time. Jag stortrivdes med julen, mellandagsreorna och den spontana skidtripen till romme.

2009 kommer jag alltid minnas som ett år av drömmar, besvikelser, eviga ångestattacker, depritionsanfall och sprudlande glädje. Ett år av kontraster om inget annat.

Jag kan knappt bärga mig tills jag får se vad 2010 har att bjuda på.

Kärlek - en betraktelse av Alian de Botton är min nya bibel (eller, inte för att jag läste den gamla). Det är banne mig den bästa jävla boken jag någonsin har haft äran att läsa. Allt är så konstruktivt, genomtänkt och varje mening är värd att citera ut för ovetande människor.

Någon bråkig, skrikig neonskylt med stora bokstäver som formar orden "läs den" är onödig, då en mans fria vilja är hans kanske käraste ägodel. Min mening om mitt nyfunna favoritgeni är en rekomendation och en rekomendation endast. En superduperbamsing till rekomendation dock.

Jag (besviket) - Det finns absolut ingenting att titta på på teven.

Sofie (frånvarande) - Sätt på någon film då.

Jag (optimistiskt) - Hmm... Kanske extramaterialet till harry potter och halvblodsprinsen?

Sofie (exstatiskt) - Aa, visst, okej!

Tystnad, bortsett från ljudet av en dvd-skiva som börjar snurra.

Jag (fundersamt) - Vet du, du är nog den ända som skulle ha sagt så av alla människor jag känner.

Sofie (skrattande) - Och du är nog den ända som jag känner som skulle ha föreslagit det.

Med en sista ljusstråle över slätterna går solen ner över horisontens kant den 23e december. Snön glittrar i nymånens sken och stjärnorna blänker på himlens mörka valv. Kalla vindpustar blåser sakta mot norr, mot isen där nissarna står samlade på den stora bakgården. Deras ansikten är vända mot skyn där tomten precis försvinner bakom bergen med sin överbelastade släde. Nisse tänker precis på turen att Rudolf hann bli av med sin snuva innan kvällen och att han själv nog ska fira årets lyckade arbete med en lång tupplur. Över hela jorden sitter förväntansfulla flickor och kikar ut igenom snöiga fönstren för en skymt av den tjocke i rött. Över hela jorden nattar föräldrar sina uppspelta pojkar, som planerar ligga vakna hela natten, med öronen på helspänn efter den dova dunsen av en stor rumpa och näsan uppspärrad efter lukten av spiselaska. Grötar ställs fram och julstrumpor hängs upp. Julskinkan sprider sin varma doft i ugnen och kalendrarna är praktiskt taget helt tomma.

Minuterna innan tolv slutar det snöa. Vinden stannar av, husen står stilla och alla miljoner människor i varma stugor, höga skyskrapor, sunkiga höghus, storslagna villor och enkla hyddor lämnas alla med en gemensam kompis; förväntan.

Julklappshandling måste vara en av de bästa bestyren som man möjligtvis kan utföra, särskilt om det värvas med en Linda, marmeladstånd med äkta britter (jag blev svimfärdig vid hans "hellu!"), kändisspaning (elin kling på urban), underbara julsångspelande trumpetister, eviga snöfall och ljusslingor i massor.

Nu ska jag snart hjälpa till att klä pappas gran och jag tror banne mig att jag nog ska slå in lite färdiga inköp från idag i fina papper och snören också.
Utanför mina dragiga väggar snöar det. Snart kan man inte se det nästan meterhöga staketet längre.

Det är såhär ett jullov ska se ut. Precis såhär. Varenda dag egentligen.

Efter att ha fått tag i en hyfsad kamera begav jag mig igår ut igenom min snöiga port och jagade solen genom hela tullinge, som efter en vecka av ihärdiga snöfall mest liknade en idyllisk skidort än något annat.
Jag passar på att dela med mig ett av mina förevigade ögonblick.