päron
har du någonsin känt en människa som verkligen älskar att städa och göra rent utan någon som helst andledning, som verkligen vill göra det 24/7, som bara älskar att se en soptipp och bara gnugga händerna när man spiller ut hela sin middag+dricka? det har inte jag. bortsett från monica i tv-serien vänner har jag aldrig skådat någon sådan person. däremot känner jag ett antal personer som verkligen verkar gilla att inte städa, att leva i smutsen.
som nu. nu sitter jag i min syrras rum och skriver här i min blogg. förresten blev jag väldigt glad över lindas kommentar :) men, som sagt, jag sitter i min syrras rum och kände att jag satt lite konstigt på stolen. jag försökte sätta mig till rätta men kände något runt hårt, runt föremål. jag lyfter lite på kläderna som hänger över ryggstödet och upptäcker ett glas. ett glas! som ligger på stolen under högen av kläder. för att inte tala om röran som ligger på datorbordet och den gigantiska sängen som är täckt av kläder och monkipåsar (rean är slut nu... :/). varför sitter jag här inne då, undrar ni kanske? en enkel andledning.
project runway.
yesyes, nu är porject runway 5 avsnitt 1, 2 & 3 nedladdade och jag själv är laddad för en tämligen trevlig hemmakväll. jag och frida tittade på arn 1, hon hade inte sett den och var helt enkelt tvungen pga alla repliker i skolan som har blivit något av en klassiker vad gäller psykningar vid fotbollsspelet. försök själva att göra mål när man hör erik och christoffer säga "what a beautiful horse" och självklart favorit-dialogen "jag-har-svurit-att-vänta-på-arn-och-om-han-inte-kommer-då-tar-jag-ingen-man". no easy cake där kan jag lova. och frida som skrattar högst, var ju tvungen att faktiskt se filmen. och det är så sant att man antigen gråter eller skrattar igenom hela filmen. vi skrattade igenom hela filmen, förutom när dom elaka nunnorna kom och när saladin uppenbarade sig. (någon mer än jag som tycker att han liknar keith richards när han var med i pirates of the carribien 3?)
och jag och frida kom att digga filmen så mycket att vi ska gå och titta på 2:an ihelgen. kommer bli mycket trevligt :)
idag fyller ju michel jackson femti också. jag såg för första gången i mitt liv hela thriller-videon. typ tio minuter lång video. och det var ett par läskiga tio minuter. shit vad rädd jag blev när han blev ett monster i början, är det en varulv han ska föreställa månne? sen är det ju typ tusen grejer man känner igen från andra filmer av dansen också. han var nog ganska stor på 80-talet tror jag. (ironi)
nu känner jag att det här blogginlägget börjar bli extremt långt. kanske dags att sluta. imorgon ska jag till janson och titta när hon hopptränar med sin nya häst. ska bli riktigt kul. får se vad som händer sen. om ni ser mig, kan vårat kodord vara leverpastej. puss och kram.
löv
idag är en sån där dag som bara inträffar ibland. i början känns allting pyton, med huvudvärk och för små skor. men om jag nu ska tänka tillbaka posetivt, för det brukar ju vara trevligt, måste jag säga att det trots allt har vart en bra dag. nyttig och hygglig har jag vart. jag gjorde tre mål på raken på fotbollsspelet. jag åkte helt spontant hem till pappa och hämtade the kooks-skivan & gick från diverse stationer. jag väntade på emanuel. jag valde juice istället för oboy. jag lät sofie låna min väska. jag vattnade en blomma. jag gav katten mat. jag känner mig fears helt enkelt.
idag sade en linda en vis sak. både jag och astrid hade THE bad hairday och spenderade timmar i spegeln efter idrotten. när vi sedan satt på lunchen sa hon att man egentligen aldrig har sett sitt eget ansikte. frågetecken. men sen så tänkte jag att det är ju sant. ända gångerna jag har sett mitt eget ansikte är ju i en spegel eller på kort. tänka sig, att ett så ytligt sammhälle inte egentligen har en aning om hur man själva ser ut. utan en självbild blir man ju ganska naken. egentligen.
nu längtar jag till projekt runway. jisses vad jag tjatar om det.
"att kunna stava är inte det viktigaste. vissa dagar har det ingen betydelse alls om man kan stava till tisdag." / nalle puh
spindel
ja, nu har allting verkligen blivit så vardagligt det kan bli. upp vid 6, skola, riding, sängdags. och dessa eviga tjat om betygskriterier. omg asså, hela tiden. man ba typ tyst? seriöst. haha.
och som alla vet så är jag helt galen i project runway. låt mig ta en moment för att berömma christian. jag älskar hans stil, soooo fears! jag längtar galet mycket till onsdag. men, det låter kanske lite för desperat, jag vet inte? dö för ett tv-program. och nej, jag vill inte bli designer när jag blir stor. jag ska bli lång.
jag såg what happens in vegas i helgen. jag grät på slutet. och inte för att den här inte var speciell posetivt, för det var den (typ bästa filmen ever?) men jag har börjat gråta i alla bra filmers slut numera. det är jättejobbigt, för på nått sett känner jag mig jättedeppig att det som händer dom i filmen aldrig kommer hända mig. samtidigt är jag jätteglad för dom som faktiskt får uppleva denna underbara förvandling eller den stora (läs perfekta) kärleken etc. ändå är det ju nödvändigt att filmen slutar bra (deprimerande för mig) för annars skulle jag inte gilla filmen och troligen gå oberörd och irriterad från tven. det blir inget bra heller. någon som har ett bra förslag till mitt dilemma? feel free 2 share.
"ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar." / nalle puh
sten
men men, vem är jag att klaga? man får ju täffa alla trevliga kamrater i alla fall. (toppen! en bra andledning.)
och så börjar det blir mörkt igen. typiskt att det bara är en dag med 12 timmars ljus på hela året. väldigt onödigt och irriterande. klockan hinner ju inte ens bli halv tie på kvällen innan det blir kolsvart. men man har i alla fall paris att se fram i mot. fast det blir inte förren om 10 veckor. jag har inte ens en kamera-lampa. hujedamej.
"det är kudden som är huvud-saken"
tagg
idag bar det iväg till ung08. med packade ryggsäckar och hållkompisar i beredskap. eh, nej. men glatt humör åtminstonde. och jag har bevisat för mänskligheten att man klarar en hel dag inne i stan på 40 riksdaler, åtminstonde om man har kompisar och får gratis klubbor. frida vann en rockring minsann, men den togs sönder innan den ens hann lämna kunsträdgården. men minnet består, liksom videon på min mobil. och så fick man sig en lektion i lidingöska. tack aa-star. tack.
strå
inte för att jag klagar (eller jo förresten), men skolan börjar exakt om fyra dagar. tror jag. illamående, huvudvärk, kvälningar. nej, jag ska inte tänka på det.
och os är ju i full gång. imorse fann jag mej själv titta på brottning. jag & min pappa spekulerade lite om hur sporten tordes ha utvecklas. vi kom fram till att det måste ha varit ett par gubbar som helt enkelt blev arga och började slåss, och sen gjorde man en sport av det. enkelt och result. vi är ju inte långsynta direkt. (HAHA)
jag gick in & kollade på min statestik. egentligen fattar jag inte ett skit, men jag tror mej ha ett par läsare iaf. tack vare skämtet där uppe så förlorar jag väl dom få, men jag är så himla trött. jag vet inte vad som har hänt med mej, hur länge jag än sover är jag ändå lika trött på morgonen. det är ganska skrämmande att man sover 1/3-del av sitt liv. men egentligen kanske det är ganska bra kan jag tänka mej, eftersom annars kanske man bara skulle bli 20 år.
det finns något djur som bara blir tio minuter. föds, äter, parar sig och begravs. dom har vingar tror jag.
nej, nu ska jag sluta skriva och knata till frida.
regn
nu har alla skaffat blogg. tänk, för cirka tre månader sen var jag helt omedveten om bloggvärlden om jag kan kalla den det, nu har 50% av mina vänner en blogg. dock känner vissa att en kvart är för mycket att spendera vid tangentbordet. härliga prickar.
jag är nu official pank. visst har jag väl lite, men det ska gå till paris och sydafrica. jag känner helt plötsligt väldigt stor dragning till alla reasaker. men en udoreble scarf på 34 riksdaler går väl ann? yesyes.
"för att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig." / nalle puh
moln
stubbe
i går var jag med linn. hennes pappa körde oss till hennes mamma, hon skulle hämta en mobil där. han hade linns lilla halvsyster jenny med sig. jag och linn tryckte ihop oss i baksätet med hennes gigantiska barnstol mellan oss. när vi kom till linns mamma åkte linns storasyster mickan också med. när vi åkte efter lite pipande (!) kände då denna storasyster att hon var väldigt sugen på godis. vi stannade då vid gula villan. hon skulle skynda sig och jenny blev väldigt entuiastisk av att räkna tiden. hon kom till tre.
linn var lite småirriterad för till fället tror jag, hon hade ont i huvet. jenny satt nu och lekte med någon uggla och ropade "bertil". då kommer mickan ut ur affären. linns pappa drar då ner rutan och ropar ut till henne med sån dära gammeldags sportkommentator-röst;
"det blir nytt rekord!"
och hohoho var jag skrattade. det var kul.
