ALITTLEBITCORNY

nu har det blivit ett sånt där gap igen här i bloggen. sorry, alla kära läsare. men jag har inte haft inspiration & ork i och med att skolan började igen. skärpning.

ja, nu har allting verkligen blivit så vardagligt det kan bli. upp vid 6, skola, riding, sängdags. och dessa eviga tjat om betygskriterier. omg asså, hela tiden. man ba typ tyst? seriöst. haha.

och som alla vet så är jag helt galen i project runway. låt mig ta en moment för att berömma christian. jag älskar hans stil, soooo fears! jag längtar galet mycket till onsdag. men, det låter kanske lite för desperat, jag vet inte? dö för ett tv-program. och nej, jag vill inte bli designer när jag blir stor. jag ska bli lång.

jag såg what happens in vegas i helgen. jag grät på slutet. och inte för att den här inte var speciell posetivt, för det var den (typ bästa filmen ever?) men jag har börjat gråta i alla bra filmers slut numera. det är jättejobbigt, för på nått sett känner jag mig jättedeppig att det som händer dom i filmen aldrig kommer hända mig. samtidigt är jag jätteglad för dom som faktiskt får uppleva denna underbara förvandling eller den stora (läs perfekta) kärleken etc. ändå är det ju nödvändigt att filmen slutar bra (deprimerande för mig) för annars skulle jag inte gilla filmen och troligen gå oberörd och irriterad från tven. det blir inget bra heller. någon som har ett bra förslag till mitt dilemma? feel free 2 share.

"ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar." / nalle puh