Watch my back so i make sure you're right behind me as before.
Imorgon är det första december. Hösten är då officielt slut och då dröjer det bara 22 dagar tills det börjar bli ljusare igen.
Vemod är den känsla jag upplever, för trots allt tror jag att jag kommer sakna denna depritionsmånad, fylld av längtan, ånger och ruggmoln.
Det är liksom okej att vara olycklig just under de mörkaste månaderna, medans det istället runt februari börjar bli dags att plocka fram den idesovande lyckan och då godtas inga ursäkter.
Nej, mörkret skrämmer mig inte längre. Jag tycker bara att det är lite sorligt att när man äntligen vågar vänja sig vid något så rycks det ur händerna på en och antingen försvinner eller förändras.
Faaaaaaast nu ska vi ju inte förhasta oss. Yttligare 22 dagar av tidiga kvällar och väntan vid busshållsplatsen med låtar som gör mörkret finare. Än är inte det härliga slut. Än finns det tid kvar.
(Måste man kanske byta ut musiken man laddade in i augusti någon gång snart kanske förresten månne alldeles säkert?)
Och jag äter (hollänska) pepparkakor.
Vemod är den känsla jag upplever, för trots allt tror jag att jag kommer sakna denna depritionsmånad, fylld av längtan, ånger och ruggmoln.
Det är liksom okej att vara olycklig just under de mörkaste månaderna, medans det istället runt februari börjar bli dags att plocka fram den idesovande lyckan och då godtas inga ursäkter.
Nej, mörkret skrämmer mig inte längre. Jag tycker bara att det är lite sorligt att när man äntligen vågar vänja sig vid något så rycks det ur händerna på en och antingen försvinner eller förändras.
Faaaaaaast nu ska vi ju inte förhasta oss. Yttligare 22 dagar av tidiga kvällar och väntan vid busshållsplatsen med låtar som gör mörkret finare. Än är inte det härliga slut. Än finns det tid kvar.
(Måste man kanske byta ut musiken man laddade in i augusti någon gång snart kanske förresten månne alldeles säkert?)
Och jag äter (hollänska) pepparkakor.
You merry lad.
Fina saker i mitt liv just nu.
Igår innan vi gick på bio skramlade våra pojkar ihop sina småpengar och köpte en blombukett. Sedan gick dom och delade ut röda rosor till ensamma tanter och stressade flickor på hötorget. Ett butiksbiträde som kämpade med en trög dörr fick en stor en och när vi gick förbi henne fem minuter senare log hon fortfarande.
Första advent medför sig en hel del.
Imorse när jag vaknade hos fanny i skarpnäck hade zandra lagat frukost, ställt fram äppelmos åt mig och satt på ted gärdestad.
När jag kom hem var Peter Jöback-skivorna varma igen, de röda ljusstakarna, strumporna och julblommorna framme och i kylskåpet väntade till och med en stor julmust. Mamma är nog uppe i personligt rekord gällande ljuständning (jag skulle uppskatta hennes hastighet till 37 ljus i sekunden) och kransen på dörren har hon redan satt upp. Sofie ringer och berättar om julklappsköp.
Och jag dricker varm choklad med riktig choklad i.
Igår innan vi gick på bio skramlade våra pojkar ihop sina småpengar och köpte en blombukett. Sedan gick dom och delade ut röda rosor till ensamma tanter och stressade flickor på hötorget. Ett butiksbiträde som kämpade med en trög dörr fick en stor en och när vi gick förbi henne fem minuter senare log hon fortfarande.
Första advent medför sig en hel del.
Imorse när jag vaknade hos fanny i skarpnäck hade zandra lagat frukost, ställt fram äppelmos åt mig och satt på ted gärdestad.
När jag kom hem var Peter Jöback-skivorna varma igen, de röda ljusstakarna, strumporna och julblommorna framme och i kylskåpet väntade till och med en stor julmust. Mamma är nog uppe i personligt rekord gällande ljuständning (jag skulle uppskatta hennes hastighet till 37 ljus i sekunden) och kransen på dörren har hon redan satt upp. Sofie ringer och berättar om julklappsköp.
Och jag dricker varm choklad med riktig choklad i.
Oh say i love you so, but you know oh, you know that you can trust.
Jag vet inte riktigt vad man ska göra när man är så instängd i sitt eget huvud. När tankar överröstas av ett rytmiskt bultande, pulsen som tycks växa sig större för varje hjärtslag. När man blir fast med endast hjälplöshet och irration som sällskap och inga gladare känslor what so ever vill stanna särskilt länge på besök. När allt verkar så grått och trist och meningslöst och sen ännu mer grått och trist och meningslöst när man tittar ut igenom fönstet och ser att parkeringsplatsen, skogen och lyktstolparna utanför står gråa och trista och meningslösa.
Jag fösöker ialla fall med min nya fina bok Kärlek - en betraktelse, min lånade gamla bok Mansfield Park, min halvfärdiga blåa stickning, Project Runway säsong 5 och gott kamomillte. Saker som får mig på bättre tankar, hur överröstade dom än kommer bli.
Jag fösöker ialla fall med min nya fina bok Kärlek - en betraktelse, min lånade gamla bok Mansfield Park, min halvfärdiga blåa stickning, Project Runway säsong 5 och gott kamomillte. Saker som får mig på bättre tankar, hur överröstade dom än kommer bli.
Oh say please do not go, but you know oh, you know that i must.
Nu ska jag åka och titta på New Moon! Jävlar, vad dålig den kommer att vara! Jävlar, vad jag kommer älska den ändå! Jävlar alltså! Ciao!
No one would suprice me unless you do.
Touchy, touchy.......
We are like butterflies who flutter for a day and think it's forever.
Jag är på ett konstigt humör. Och inte kan jag stava heller. Jag tror att jag är för trött.
Jag är på ett konstigt humör. Och inte kan jag stava heller. Jag tror att jag är för trött.
There's no use telling me. There's no use taking a step back, a step back from me.
Inte nog med att jag skäms över att jag lite snabbt kikade i Klick!en mamma köpte häromdan. När jag hittade ett 32-sidor långt Twilight/New Moon-häfte ("speciellt för fansen!") innuti kräktes jag nästan.
Och jag som trodde att jag aldrig skulle behöva skämmas över hela världen och den hysteri som den ibland skapar om helt obeskrivligt obetydliga saker.
Och jag som trodde att jag aldrig skulle behöva skämmas över hela världen och den hysteri som den ibland skapar om helt obeskrivligt obetydliga saker.
Try the lemon. It gives it a nicer smell.
Sekunder tickar på, minuter rullar vidare, timmarna flyger praktiskt taget fram. Utan att jag har hunnit reflektera särskilt mycket över det så är det redan helg igen. Inte för att det kommer som någon lättnad. Tvärtom så har jag miljoner saker jag måste hinna med och just nu kan jag se de här dagarna sluta exakt som förra helgen; för snabbt.
När jag istället borde ligga och snarka i sängen för att orka morgondagen så kommer jag gripa tillfället i akt att klarna upp ett par saker.
1. Det faktum att jag flyttar imorgon med far min (SOM FYLLDE 23 ÅR IDAG!) och att min vägg fortfarnade är halvmålad gör mig lite illa till mods. I och med allt som har hänt i veckan så har jag inte kunnat klä mina väggar tidigare. Ikväll började jag måla, och i sådan hast också så att färgen skvätte hit och dit. Följden blev att jag kom hem med vita fläckar ÖVERALLT och ett hår som såg ut att behöva en årsprenumeration på head and shoulders.
Jag kan se hur fina mina väggar och fönsterkarmar kommer bli men det stillar bara lite av ångesten över hur ont jag kommer ha i armen i morgon då jag måste måla klart allt.
2. Min farmor är rolig. Och hon stickar fint.
3. Finns vidskepelser? Jag börjar tro att det kanske gör det. Idag åt jag hos farmor och innan jag tog för mig av den utsökta maten råkade jag tappa min kniv. Detta betydde tydligen att vi runt matbordet då skulle få en oväntad kvinnlig gäst (gafflar är ju lite mer maskulina). Jag fnyste lite lätt och började äta. Det vore ju galenskap om ett tappat subjekt skulle förutspå om någon otänkbar existens framtida närvaro!
Knappt hade jag dock svalt min andra tugga innan farmors telefon ringde. Mary och Affe ville ju såklart också komma och fira pappa.
Oväntat minsann och jag kan satsa nästan hela min harrypotter-samling på att gaffeln rörde sig mot kanten av bordet den också.
4. Farmor har hittat en brevvän. En som var jättelik henne och alldeles underbar och utomordentliget fantastisk och helt perfekt helt enkelt. Farmor hade bara svarat på en annons hon gillade och nu pratar dom stickningar, raska promenader med stavar och om livet.
Jag vill också ha en brevvän. En som jag kan diskutera höstlöv, de bästa sätten att koka pasta på, tår-rullande drömmar, Austen-karaktärer och indierockens strukturuppbyggnad med.
När jag istället borde ligga och snarka i sängen för att orka morgondagen så kommer jag gripa tillfället i akt att klarna upp ett par saker.
1. Det faktum att jag flyttar imorgon med far min (SOM FYLLDE 23 ÅR IDAG!) och att min vägg fortfarnade är halvmålad gör mig lite illa till mods. I och med allt som har hänt i veckan så har jag inte kunnat klä mina väggar tidigare. Ikväll började jag måla, och i sådan hast också så att färgen skvätte hit och dit. Följden blev att jag kom hem med vita fläckar ÖVERALLT och ett hår som såg ut att behöva en årsprenumeration på head and shoulders.
Jag kan se hur fina mina väggar och fönsterkarmar kommer bli men det stillar bara lite av ångesten över hur ont jag kommer ha i armen i morgon då jag måste måla klart allt.
2. Min farmor är rolig. Och hon stickar fint.
3. Finns vidskepelser? Jag börjar tro att det kanske gör det. Idag åt jag hos farmor och innan jag tog för mig av den utsökta maten råkade jag tappa min kniv. Detta betydde tydligen att vi runt matbordet då skulle få en oväntad kvinnlig gäst (gafflar är ju lite mer maskulina). Jag fnyste lite lätt och började äta. Det vore ju galenskap om ett tappat subjekt skulle förutspå om någon otänkbar existens framtida närvaro!
Knappt hade jag dock svalt min andra tugga innan farmors telefon ringde. Mary och Affe ville ju såklart också komma och fira pappa.
Oväntat minsann och jag kan satsa nästan hela min harrypotter-samling på att gaffeln rörde sig mot kanten av bordet den också.
4. Farmor har hittat en brevvän. En som var jättelik henne och alldeles underbar och utomordentliget fantastisk och helt perfekt helt enkelt. Farmor hade bara svarat på en annons hon gillade och nu pratar dom stickningar, raska promenader med stavar och om livet.
Jag vill också ha en brevvän. En som jag kan diskutera höstlöv, de bästa sätten att koka pasta på, tår-rullande drömmar, Austen-karaktärer och indierockens strukturuppbyggnad med.
They sing 4 me. They sing 4 u. They sing 4 us.
Om jag kikar över axeln kan jag inte ens skymta den längre. Var tog helgen vägen?
The ghosts were floating.
Jag har otroligt svårt att titta främlingar i ögonen. Kontakten som man skapar just då är så skrämmande verklig på något sätt. Alltid när jag går på en relativt tom gata och jag möter någon tittar jag för det mesta ner i marken. Vilket jag egentligen tycker känns högst onaturligt, oförskämt och tillgjort.
Jag tog upp problemet med min mor under en vandring genom kullerstensgatorna i gamla stan och hon hade en genial lösning. Under joggingturer så hade hon börjat heja, nicka eller le mot förbipasserande människor. Heja är kanske lite väl exremt för min smak men är ett leende verkligen så farligt?
Jag menar, jag klagar alltid på att människor är så otrevliga i stockholm. Så otrevliga att jag fick en smärre chock häromdan när någon kassör på ica önskade mig en trevlig helg. Varför inte själv ta tag i problemet och starta projektet dra-på-mungiporna-och-få-ett-leende-tillbaka?
Jag tycker det låter ytterst lockande. Så, om du från och med imorgon ser en leende kortis på en folktom gata så vet du att det mycket väl kan vara jag.
Jag tog upp problemet med min mor under en vandring genom kullerstensgatorna i gamla stan och hon hade en genial lösning. Under joggingturer så hade hon börjat heja, nicka eller le mot förbipasserande människor. Heja är kanske lite väl exremt för min smak men är ett leende verkligen så farligt?
Jag menar, jag klagar alltid på att människor är så otrevliga i stockholm. Så otrevliga att jag fick en smärre chock häromdan när någon kassör på ica önskade mig en trevlig helg. Varför inte själv ta tag i problemet och starta projektet dra-på-mungiporna-och-få-ett-leende-tillbaka?
Jag tycker det låter ytterst lockande. Så, om du från och med imorgon ser en leende kortis på en folktom gata så vet du att det mycket väl kan vara jag.
Right next to the frying pan honey.
- Men hej sadface. Vilken optimistisk ton du bär.
- Jo, jag tackar jag.
- Jo, jag tackar jag.
Echo, echo, please do something else.
Vintern har kommit, det går inte att förneka.
Minst två dagar den här veckan har jag fått skåda de välsignade flingorna singla ner mot marken (där de iochförsig blir till slaskvatten direkt). Tempraturen i vårt klassrum har aldrig vart så låg som nu och faktum är att jag har svårt att tro att något klassrum någonsin vart så kallt. Alla löven har i princip gett upp dragkampen mot vinden och ligger besegrade, ynkliga och bruna vid rötterna. Jag går vilse i mörkret på väg hem från busshållsplatsen.
Jag längtar igen. Efter riktig snö. Efter julen. Efter pepparkaksbakning. Efter julaftonspromenader. Men mest av allt längtar jag efter någon som jag kan längta med.
Minst två dagar den här veckan har jag fått skåda de välsignade flingorna singla ner mot marken (där de iochförsig blir till slaskvatten direkt). Tempraturen i vårt klassrum har aldrig vart så låg som nu och faktum är att jag har svårt att tro att något klassrum någonsin vart så kallt. Alla löven har i princip gett upp dragkampen mot vinden och ligger besegrade, ynkliga och bruna vid rötterna. Jag går vilse i mörkret på väg hem från busshållsplatsen.
Jag längtar igen. Efter riktig snö. Efter julen. Efter pepparkaksbakning. Efter julaftonspromenader. Men mest av allt längtar jag efter någon som jag kan längta med.
When it's over and yet you stand at the start.
Om du är otroligt ledsen över att höstlovet är slut, omåttligt deprimerad över att du inte alls hunnit med lika mycket under det som du planerat innan och dessutom förfärligt illamående över att behöva ställa klockan till ett alldeles för tidigt klockslag ikväll innan du somnar så är vi otroligt ledsna, omåttligt deprimerade och förfärligt illamående tillsammans.
