Oh say i love you so, but you know oh, you know that you can trust.

Jag vet inte riktigt vad man ska göra när man är så instängd i sitt eget huvud. När tankar överröstas av ett rytmiskt bultande, pulsen som tycks växa sig större för varje hjärtslag. När man blir fast med endast hjälplöshet och irration som sällskap och inga gladare känslor what so ever vill stanna särskilt länge på besök. När allt verkar så grått och trist och meningslöst och sen ännu mer grått och trist och meningslöst när man tittar ut igenom fönstet och ser att parkeringsplatsen, skogen och lyktstolparna utanför står gråa och trista och meningslösa.

Jag fösöker ialla fall med min nya fina bok Kärlek - en betraktelse, min lånade gamla bok Mansfield Park, min halvfärdiga blåa stickning, Project Runway säsong 5 och gott kamomillte. Saker som får mig på bättre tankar, hur överröstade dom än kommer bli.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0