Clap your hands, hum my tune, feel the beat.
Dupdadumdapdaaaaap. Dabadubidupidu. Damdaaaaaaam. Dadabadubidabadibido. Damdibibibibidamdubidam. Da dubididamdamdeduba. Dadibidi. Dubambam. Dubambamdo. Dubambamdobidamda. Damidamidamidamidamidamidam. Dabadadadamdam. Dubidubidudi. Dedubadibedubadi. Damididamibadubadibadam. Dubadu. Dubadu. Dubadudibadididadadam. Dubadubadidadomdadom. Dubidibudibudidam. Dadubadubalibadubali. Dadubbidudabbidubidum. Dadubadibadum. Dubadudamdidamdidu. Dadum. Dadim. Dadubadidubadidum. Daduba. Damdubidu. Damdamidamidi. Damidi. Dadubadubadubbadidum. Dabudibamdadum.Dubalidadumbubali. Dam. Dam. Dam. Dam. Daaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam. Dam.
Once in a while så borde man skriva en sång som inte har med något relevant att göra över huvudtaget. Melodin till denna kommer jag aldrig att komma ihåg, då jag kom på den när jag skrev, men kanske finns det flera toner till ett ord som faktiskt inte riktigt kan beskrivas som ett ord. Kanske ökas möjligheterna till skönsång ju mer man tänjer på gränserna till falsksång. Kanske spelar det inte någon roll över huvudtaget om det finns en melodi till någonting när det kan vara så mycket mer. Kanske behövs inte engentligen några ord och bokstäver heller för att kunna förmedla någonting.
Jag ställer inga frågor, jag sätter ut punkter. Jag ställer frågor, men jag sätter ut punkter i alla fall. Kanske gör inte det något det heller.
I never dreamed of the drama queens.
För er som faktiskt är lite mer vänligt sinnade, och aldrig upplever er själva ha sådana baktankar, kan jag istället med glädje, snarare än den lite mer galnare revansh-lusten, berätta att jag idag flyttade till min drömlägenhet.
Å, var ska jag börja? Ska jag nämna taket som ligger på 3.70 meters höjd? Eller det ofanligt stora fönstret som i stort sett täcker hela min sovrumsvägg? Eller fönsterkarmen under det som är så bred att man kan sitta i den och gråta på mörka vinterkvällar? Eller de underbara silvertassarna längst ner på badkaret? Eller den stora (iallafall i jämförelse från vår förra) balkongen som under de sena timmarna erbjuder den bästa kvällssol man kan tänka sig?
Det är som att sätta ihop min dröm med ett fantastiskt utfört roomservice-projekt med verkligheten i kvadrat. Även fast jag fortfarande sitter omringad av flyttkartonger och plastpåsar och klädväskor, även fast jag ännu inte har målat varken väggar eller möbler och även fast jag ännu inte har planterat om mina blommor i nya vaser så älskar jag redan stället.
That's how I say it.
I burned up in your atmosphere.
Saker som Elin just nu borde göra.
- Försöka städa upp i rummet eftersom det för närvarande där ser ut som om tredje världskriget brutit ut. Med flyttkartonger och ikea-påsar så långt ögat kan se så skymtar jag inte ens golvet längre.
- Plugga matte. Att vi har prov på fredag framgår inte alls i min nästan tomma skrivbok och behövs därför åtgärdas snarast.
Saker som Elin just nu vill göra.
- Åka till London. Jag är så desperat efter en flygbiljett att jag snart bygger ett eget plan och tar mig dit på egen hand.
- Dricka smoothie. Vilket är omöjligt, då vi inte har någon annan vaniljyogurt hemma förutom en som gick ut första semptember. Mmmmmm, smaskigt.
- Titta på Stolthet och Fördom igen. Man kan inte få nog av den filmen.
Saker som Elin just nu gör.
- Sitter på en stol.
- Lyssnar på samma låt (
) om och om igen. Jag kan inte sluta.
- Funderar på att ta något att äta.
- Går till kylen och går sedan därefrån.
- Suckar.
Yesterday, the night before tomorrow.
Lykke Li - Tonight.
Jag skäms inte över att säga att det här nästan har förvandlats till en musikblogg. Ibland får man helt enkelt mer inspiration från verbala uttryck snarare än sånt som är välformulerat men tja, overbalt. Jag tycker nämligen att skrivna ord ibland tappar sin klang och känsla när dom sätts på papper, eller i detta fall, skärmar. Kanske spelar det ibland inte så stor roll att det väsentliga budskapet tappas på vägen. Ikväll är dock ett undantag från det undantaget. Jag känner mig ytterst känslosam efter att ha spenderat 2 timmar och 2 minuter åt att åskåda filmen Stolthet och Fördom och jag känner mig helt rak på sak inte kapabel till att uttrycka mig nog.
Visst skulle det vara trevligt att spendera resten av den här kvällen med att skriva en milslång text om kärlek, fördomar, hopp, besvikelse, skratt och gryningar men jag känner att jag kan bespara er tiden det kommer ta att läsa igenom den och mig frustrationen över att aldrig bli riktigt klar.
You can have my soul and you can keep it.
Eftersom jag inte lyssnar på någon annan sång just nu. Eftersom jag går runt och sjunger den överallt. Eftersom jag märkte att mina moln ännu inte har fallit runt han som sjunger när han sjunger den här sången, även fast han här redan har fått sjunga många, många andra sånger.
She said it was all make-belief.
Jag finner det som den enda lösningen att klaga, högljutt, på engelska och smått mentaliskt oroande, för mig själv, dansa robotdansen liggandes på golvet och tugga på tungan.
Kanske är det som en vink från ovan (eller underifrån, eller vad man nu tror att den inre (eller yttre) kraften kommer ifrån) att man ska längta till vardagen igen. Jag har nämligen, för tillfället, inga problem med att jag bor i betydelselösa Sverige. Då jag för några dagar sedan önskade att ligga på en för solig strand i Carribean, drömmer jag nu om gul-röda höstlöv, Acnes kängor och fingervantar. När jag tittar ut från fönstret som de senaste dagarna har varit min enda levnadsresort vill jag ingenting hellre än att klättra i de gula träden och krama den vissnande gräsmattan.
Men. Nej. Just det. Jag var ju sjuk.
Snoervel, snoervel, beat you back.
Lullybies is a two mens job.
Cykeln som alltid har stått i mitt cykelförråd är borta. Jag vet inte vad den har tagit vägen. Alltid sedan jag flyttade in i min pappas nuvarande lägenhet så har den tjänat som både ett älsklingsobjekt och inspirationskälla. Varje mörk höst, vinter, vår och sommarnatt har jag kunnat titta ut genom mitt sovrumsfönster mot det upplysta cykelförrådet och känna hur fantasin bara flyger iväg.
Kanske har ägaren flyttat sin blommiga cykel. Kanske har han sålt den. Eller gett den till en älskad brorsdotter. Jag vet faktiskt inte. Jag är bara lite nere över att jag kanske aldrig kommer att få titta på den igen.
You know you look so fiiiiiiiiiiiiiiiine.
Jag firar mitt 201a inlägg på den här bloggen med att önska mig tillbaks 201 inlägg sen plus några år.
Om jag skulle få en önskan i mitt liv så skulle den vara att få leva när Beatles spelade under färglösa videoinspelningar och var sådär toktoksnygga så det inte finns.
Making mama so proud.
Vill ni höra något annat som är coolt? Jag ska på körläger imorgon.
Vill ni veta något som är ännu coolare? Vi ska dygna.
Vill ni veta vad jag tycker att ni kan tycka är coolast? Jag och min farm på Fejjan spelar nu på level 11s regler.
Grabbarna i The Kooks kan också få vara coola. Idag. Eller föralltid.
They told me you really mean it.
Jag hatar att jag älskar dig och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.
Håkan hade sparat ut till längre lockigt hår och han sjöng finare än någonsin. Gårdagens konsert var ruuuuuuuggit bra.
Jag ser pojkar som gråter och flickor som tar dom i hand.
En artig konversation, som inombords förtärdes av de bådas otalbara frågor."
Coz I'd die if I saw you, and I'd die if I didn't see you there.
Jag är inte säker på vad jag vill få ut av det här inlägget.
