You should never think what's in your heart, what's in our home.
Mitt sovrumsfönster vetter ut mot ett berg och en skog. När man tittar ut ser man lagom mycket gräs, lagom mycket nakna trädstammar, lagom mycket fina stenblock, lagom mycket blå himmel och ibland skuttar det också förbi en hare eller till och med rådjur. Om man lutar sig lite framåt och vrider huvudet mot vänster ser man ända bort till centrum och järnvägen. Man ser ner till cykelförrådet också. Där står en fin blommig cykel som jag har beundrat ända sedan jag flyttade hit.
Bilden av mitt fönster är rogivande. Den skänker alldeles lagom mycket ljus, lagom mycket värme och alldeles lagom mycket inspiration.
Sedan går solen i moln. Allt som var gyllene och djupgrönt blir istället grått. Jag riktigt känner hur mitt humör sjunker ett antal grader innan solen tittar fram igen.
Att allting kan förändras så snabbt.
