The ghosts were floating.
Jag har otroligt svårt att titta främlingar i ögonen. Kontakten som man skapar just då är så skrämmande verklig på något sätt. Alltid när jag går på en relativt tom gata och jag möter någon tittar jag för det mesta ner i marken. Vilket jag egentligen tycker känns högst onaturligt, oförskämt och tillgjort.
Jag tog upp problemet med min mor under en vandring genom kullerstensgatorna i gamla stan och hon hade en genial lösning. Under joggingturer så hade hon börjat heja, nicka eller le mot förbipasserande människor. Heja är kanske lite väl exremt för min smak men är ett leende verkligen så farligt?
Jag menar, jag klagar alltid på att människor är så otrevliga i stockholm. Så otrevliga att jag fick en smärre chock häromdan när någon kassör på ica önskade mig en trevlig helg. Varför inte själv ta tag i problemet och starta projektet dra-på-mungiporna-och-få-ett-leende-tillbaka?
Jag tycker det låter ytterst lockande. Så, om du från och med imorgon ser en leende kortis på en folktom gata så vet du att det mycket väl kan vara jag.
Jag tog upp problemet med min mor under en vandring genom kullerstensgatorna i gamla stan och hon hade en genial lösning. Under joggingturer så hade hon börjat heja, nicka eller le mot förbipasserande människor. Heja är kanske lite väl exremt för min smak men är ett leende verkligen så farligt?
Jag menar, jag klagar alltid på att människor är så otrevliga i stockholm. Så otrevliga att jag fick en smärre chock häromdan när någon kassör på ica önskade mig en trevlig helg. Varför inte själv ta tag i problemet och starta projektet dra-på-mungiporna-och-få-ett-leende-tillbaka?
Jag tycker det låter ytterst lockande. Så, om du från och med imorgon ser en leende kortis på en folktom gata så vet du att det mycket väl kan vara jag.
Kommentarer
Trackback
