Watch my back so i make sure you're right behind me as before.

Imorgon är det första december. Hösten är då officielt slut och då dröjer det bara 22 dagar tills det börjar bli ljusare igen.
Vemod är den känsla jag upplever, för trots allt tror jag att jag kommer sakna denna depritionsmånad, fylld av längtan, ånger och ruggmoln.
Det är liksom okej att vara olycklig just under de mörkaste månaderna, medans det istället runt februari börjar bli dags att plocka fram den idesovande lyckan och då godtas inga ursäkter.

Nej, mörkret skrämmer mig inte längre. Jag tycker bara att det är lite sorligt att när man äntligen vågar vänja sig vid något så rycks det ur händerna på en och antingen försvinner eller förändras.

Faaaaaaast nu ska vi ju inte förhasta oss. Yttligare 22 dagar av tidiga kvällar och väntan vid busshållsplatsen med låtar som gör mörkret finare. Än är inte det härliga slut. Än finns det tid kvar.

(Måste man kanske byta ut musiken man laddade in i augusti någon gång snart kanske förresten månne alldeles säkert?)

Och jag äter (hollänska) pepparkakor.

Kommentarer
Postat av: anonym

jag känner lukten av dålig uppdatering...

2009-12-03 @ 17:15:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0