Örn
Börjar du ränkna ner till helgen på onsdag? I så fall är du tydligen typisk svensk.
Att jag och Linda är väldigt filosofiska kan komma som en chock för vissa, men så är faktiskt fallet. Häromdan fick vi på livskunskapen ännu ett sånt där papper där man skulle fylla i typ "Vad är jag lycklig över i mitt liv för tillfället?" och "Vem älskar jag? Vem älskar mig?", såna som är jättesvåra, eftersom man måste känna efter. Det blev nog lite överdos av alltsammans och hipp som happ satt vi och jämförde livet med en måltid.
Ja, köttbullar, potatismos och spenat valde vi. Varför vet jag inte, jag äter ju inte ens köttbullar, men i alla fall. Vi sa att i början av måltiden är man hungrig, man kastar sig över maten med entusiasm. Man väljer, som barn då då, oftast köttbullrna först, sedan potatismoset och sen är man praktiskt taget mätt. Då, i slutet av måltiden, kanske man bara tvingar i sig spenaten för att man måste, och för att Tomten ska komma nästa jul förstås. Samma sak i livet. Man börjar glatt med en optimisktisk här-kommer-jag-inställning, men senare i livet kanske man upptäcker att man inte går på viljan längre, utan snarare på måsten och gamla vanor.
Meningen med livet kanske är att antingen försöka uppskatta spenaten eller att helt enkelt skaffa sig något annat. Någon annan grönsak, som är godare och framförallt ny. I livet har man ju bara två måsten; att välja och att dö. Jag tror, som jag säker har nämt tidigare, att meningen med livet är att spendera det så väl som möjligt, eftersom döden är rätt oundviklig. Tänk att valen du gör är det ända som styr ditt liv.
Nu ska jag försöka pallra mig hela 500 meter hem till farmor och lämna tillbaks hennes symaskin. Sen bär det nog hem till EmmaPemma. Ta det lungt nu i helgen. Kom ihåg att det på måndag är en helt ny skolvecka att se fram emot. Over and out.
