Höna

Nanananana, nu är väskan min. Efter tvivel och en skrikande plånbok ligger den nu på min säng. Så, jag är glad.

Nu har jag börjat känna mig som ett desperado igen. Igår satt jag innan jag skulle gå & lägga mig och tittade på youtubes klipp av the kooks. Knarkade verkligen varenda låt. Det var ett tag sen nu. Jag tar det som ett tecken på att nånting håller på att gå åt helvete i mitt liv. Som Frida säger -- jag tror att februari redan har kommit.

Nej, nu ska jag fokusera på det posetiva. Jag är glad lovade jag ju.

Imorgon ska jag och Nora göra ett nytt försök att springa lite mer seriöst till Brantan. Jag har stora förhoppningar på oss. Jag tror vi kan komma riktigt i topptrim om vi bara sätter manken till. Sen ska jag försöka hinna in till stan och köpa skinnpajen. Ska bara se om jag kan tigga till mig den av mor och far. Hoppas, hoppas.

Nu blir det mat och sen bär det iväg till biomörkret (det är inte så ljust ute nu heller för den delen) för Benajmin Buttons otroliga liv. Ser fram emot det. Bughugs, eller nåt i den stilen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0