I won't listen to their words.

Deprission i all ära, men någon gång måste man ta sig kragen. Jag har diskuterat både med och utan mig själv och kommit fram till att jag ska sluta klaga på livet, iallafall skriftligt. Från och med denna dagen kommer ni alltså aldrig mer se några livsklagande bokstäver här. Jag ska sprida optimism och leenden, även fast jag inte besitter de speciella sinneslagen miself.

Som en början på denna posetiva vandring mot det underbara oändliga kan jag dela med mig av en högst passande sång ( ) och vetskapen att jag kommer ha det trevligt ikväll med Limpan, idol och godiiiiiiiiis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0