ALITTLEBITCORNY

När man städar kan man hitta så många fina saker. Jag har äntligen tagit mig i kragen och börjat plocka ur sakerna som stod i flyttkartongerna upp i hyllor, in i lådor och slarvligt utstrött upp på fönsterbrädan. Sakerna som man packar upp är fantastiska; alla vittnar om en tid som man kommer ihåg; alla har en egen liten historia att minnas.

Och som jag minns! Jag har till exempel hittat min underbart sköna massagerullare (i form av ett får (eller en get kanske det är)) som jag gjorde i fyran. Jag har hittat mitt gamla smyckesskrin, som nästan enbart består av fula, egengjorda pärlhalsband. Jag har hittat mitt gamla fotografialbum, fyllt till brädden med kort från skolavslutningar, hästar, Kretas stränder och Foles Bygdegård. Jag har hittat gamla böcker som jag har glömt att lämna tillbaka, fina gratulationskort, skolböcker med 1ans mattetal, nagelacket från Paris, tyget från Göteborg, pinsen från Oslo... Alla de saker som jag egentligen inte har någon nytta av, men som jag ändå har saknat och inte kan förmå mig till att slänga.

(Varning för extremt passande övergång) Det kan andra personer å andra sidan göra. Jag och min klass var och plockade skräp runt om i Tumba idag. Vi samlar ihop pengar till vår resa till Paris i höst (har jag verkligen inte skrivit om den än? Har jag inte?) och det var väl främst därför som vi gjorde det, men jag skulle nog ha kunnat gjort det gratis. Det var trevligt att gå runt i diken, prata och skratta, leka Bastards med Frida, plocka lite skräp här och var (och ibland lite mer) och känna att man gjorde något bra för naturen.

Och vilka grejer man kunde hitta sen! Jag hittade både en bruten KONDOM08-förpackning i gräset, inköpslistor (morötter, kassler, mjölk och havregryn verkade vara populärt i Tumba) och massvis med cigarettstumpar.

Jag skulle önka att var och en av de kanske tusentals skräpbitar jag hittade hade en egen liten fin historia bakom sig som gjorde att de hamnade just där. Kondomen kanske hade använts av ett ungt par som var förälskade upp över öronen i varandra och faktiskt inte kunde vänta längre än att skynda sig undan till under trädet där jag hittade förpackningen. Inköpslistan kanske kom från en rödhårig, fräknig en, som skulle köpa middag och laga till sin flickvän på deras 1-årsjubileum och sedan tappat den i paniken att hinna möta henne vid tåget. Fimparna kanske hade fimpats av en fin fransman på besök i Sverige och under vilkens läpp dom säkert hade sett ytterst sexiga ut.

Kanske kommer jag aldrig att få veta vilka minnen alla saker jag slängde bar med sig, men jag drömmer fortfarande om att historierna skulle vara lika fina som de sakerna i mina hyllor, i mina lådor och på min slarvligt utströdda fönsterbräda har.