ALITTLEBITCORNY

Ingen, inte ens en biffig bodybuilder som tränat de senaste fem åren till vi-smörjer-in-oss-i-olja-och-spänner-våra-muskler-sm (vars arm denne troligen har tränat genom att lyfta hundratusentals kilos tunga hantlar, dra fem ihopbundna kälkar med tio överviktiga barn utstationerade på varje uppför en isig och, mest troligen, hal backe eller härmat ett pendelurs rörelse i ett helt dygn), skulle just nu utan besvär kunna sträcka upp handen när jag ställer följande fråga; Vem har tråkigare än Elin?

Nej, att sitta inlindad i två täcken och fortfarande frysa, bli omringad, dödad och uppäten av snoriga pappersbitar och spendera kvalitetstid med mina tillfälliga BFs alvedon och slemlösande är inte det självklara valet om hur jag skulle välja att spendera tre dagar av mitt ungdoms liv till.
Jag skulle vilja spendera dom sjungandes (can't do, i'm hes lika a very hes människa), helst i London (can't do, jag kan inte språket dom talar där), med fina människor som jag bryr mig om, tuggandes på tungan, sparkandes med foten i höstlöv, lyssnandes på fina franska låtar.
Jag vill stå under en lyktstolpe och titta upp utan att vara rädd för ljuset.

Och just nu skulle jag faktiskt kunna tänka mig att åka till skolan och gå på en helt vanlig mattelektion.

Eller nej. Jag tar tillbaka det där sista.