I'll be fighting for my lovestory.
Igår var det femte juni. Det känns så himla sommrigt att kunna säga så, även fast vädret tycks tycka annorlunda. Just nu känns det faktiskt ganska omöjligt att vi kommer få någon sol alls i helgen.
Igår tog min syster studenten. Tänk att min syster, min syster, har vuxit upp så pass att hon är klar med "barn-delen" i sitt liv och redo att gå in i nästa, den lite mer vuxna "hjälp-jag-har-ingen-aning-om-vad-jag-vill-göra-med-mitt-liv-delen". Såklart var jag och tittade när hon sprang ut (eller hörde rättare sagt, om inte att skymta några få svart-vita mössor över ett hav av paraplyer och påklädda axlar räknas), när hon sedan gick på sitt flak (stackarn kunde inte ha sina alltför fina skor på sig, så hon syndes inte ens över räcket på lastbilen. Hm. Går korthet i familjen månne?) och medverkade också senare på hennes folkrika mottagning (som hölls i mammas pytteyttelilla lägenhet. Milton the Cat darrar nog fortfarande under sängen.) Jag sa det tusen gånger igår, men jag ska ta det yet again; GRATTIS SOFIE!
Igår var det exakt en vecka tills jag sitter på ett plan till London. Jag bara drömmer bort tills jag kan få titta ut på regninga sverige uppifrån och veta att jag inte behöver komma tillbaks på en stund. En flykt från verkligheten, om man vill uttrycka det så. En flykt till paradiset, eller i alla fall en stad med mer second hand-butiker och avgaser än Stockholm.
Idag är det nationaldagen, Sofies baksmällsdag och bara sex dagar kvar till Arlanda-Heatrow-sagan. Och jag mår bra förresten.
