With my grandma and my sister and my nephew and your dog.

Jag älskar kalas. Själva känslan att en bunt människor har samlats för att tillsammans glädjas åt en speciell sak är så härlig att jag ler åt bara tanken.
Extra trevligt blir det när kamerablixtrarna vänds mot en själv. När man får vara 15 en stund och höra låten "ja må hon leva" även fast jag inte fyller år förrns söndag. När blommor hit och tekoppar dit ges till en i fina färggranna omslagspapper. När gamla fotografier tas fram och man skrattar sådär med hela ansiktet åt felplacerade tröjor, gamla buspartners och matrester. När Sofie tar sin pratstund med farmor om hennes hemliga tips om kakbakning. När man själv får vara den första att skära tårtan och få känna sig extra ansvarsfull att inte riva pappas jordgubbsberg som han så stolt har placerat mitt på tårtan, bara för att vara jobbig såklart.
Jag älskar verkligen kalas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0