ALITTLEBITCORNY

Som innehavare av priset som den-största-harry-potter-nörden-vi-känner-priset för fjärde året i rad, känner jag mig själv skyldig att få uttrycka mina åsikter om filmen (HPatHBP) som jag då såg på premiären. Jag varnar dig nu (och råder dig dessutom att titta bort, blunda eller stänga internet-sidan) om du inte har sett denna, eller om du har det och tycker att den var alldeles fantastiskt underbar.

För det tyckde inte jag. Att den var alldeles fantastiskt underbar alltså.

Kanske ska jag göra en lista på posetiva och negativa saker istället, så det här slipper bli otäckt.

Negativa saker.
- Vad FAN var det med Harry-Ginny-förhållandet? Det ska vara en slut-triumf från Harrys sida och inte en självklar flört som Ginny redan i filmens början var medveten om.
- Bill, Fleur eller Scrimgor var inte med alls. Hur dom tänkte bygga upp de sista filmerna då är allt jag undrar.
- Alla inklämda scener som hade hittats på; Harry och mugglarflickan, sprängningen av Kråkboet, saknaden av striden i slutet. Allt var ytterst förvirrande.
- Den osammanhängade rytmen. Seg start och jobbiga repliker gjorde faktiskt att jag tittade ner från bioduken ibland.
- Slutet och det som skulle föreställa Dumbledores begravning. Alldeles för lite plats i filmen tyckte jag. Det kändes bara abrupt och avklippt.

Posetiva saker.
- HUMORN! Helt magisk. Som vanlig stod Ronald för den, men även en Harry hög på lyckodryck var ytterst underhållande.
- Lavender-Ron-förhållandet. Jag älskar scenen på tåget då man verkligen ser rädslan i Rons ögon och ansträngningen att inte börja skratta hos Harry.
- Quiddichen som dom faktiskt hade lyckats klämma in på ett hörn. Hela grejen med att gå på bio gick ju nästan ut på att få se Ron nertryckt i sin vaktar-mössa.
- McLeggen hade dom faktiskt lyckats med.
- Den underbara humorn.

Tja, som en ensamstående film var den helt okej. De kvicka (ibland) replikerna uppvägde faktiskt det jobbiga manuset.
Men jag kan fortfarande inte skaka av mig känslan av lätt besvikelse.