ALITTLEBITCORNY

Jag vet inte varför jag fortfarande är uppe. Jag är inte särskilt pigg, jag ska upp tidigt imorgon och jag har lovat mig gång på gång att jag ska ligga och snarka senast halv 11. Men grejen är att jag ibland känner mig lite smårädd för mardrömmar. Eller smårädd; snarare livrädd.

Jag kommer i håg en särskilt otäck en från när jag var mindre. Då drömde jag att jag och en kompis (det ändrades varje gång beroende vem jag hade vart mest på dagen) gick utmed ett klippstup. Det var någon som ledde vägen framför oss. Häxan långnäsa kan jag minnas att hon hette. Hennes hatt var full av spindlar. Vi gick där och skrattade (jag och kompisen) och rätt som det var hör vi en åsk-skräll samtidigt som häxan börjar skratta ett sånt där elakt häxskratt, som man hör i disney-filmer, och hon vänder sig om och drar ner både mig och kompisen över klippkanten. Jag skriker och vaknar med ett ryck med händerna framför mig som i protest mot marken som i drömmen bara kom närmare och närmare.

Kanske var det känslan att bli sviken, känslan av att falla ner i mörkret eller så har jag helt enkelt tittat för mycket på Snövit, men det är nåt med den drömmen. Jag har inte drömt den på år men jag är fortfarande lika rädd för den. Jag har dock hittat ett rätt effektivt botemedel mot saker man inte vill drömma. Jag brukar faktiskt tänka på dom innan jag somnar. Jag vet att alla andra brukar försöka göra motsatta, men det brukar i alla fall funka för mig.

Idag komm Emerich till vår skola. Han överlevde fem förintelserläger under andra världskriget och förlorade 5 familjemedlemmar, för att inte tala om vänner och bekanta. Han berättade om det han hade tvingats bevittna och uppleva, all sorg, hat och våld. Med sig hade han "ex-värstingen" Patrick och snubben-med-skön-dialekt (fan, kommer inte ihåg vad han heter). Lärorik dag om inte annat och deras berättelser visar att vi alla innerst inne bara är människor, att vi har svagheter men också styrkor och att det är vårat val hur vi använder dessa.

Sen om ni befinner er i samma sits som jag, desperata efter lite tidfördriv, kan jag tipsa om kanske världens bästa stockholmslive-klipp som Johan Glans står för. Kanske kan ni med hans ord förstå hur rolig hans DarkVader immitation är. När jag försökte mig på den under lunchen såg Frida och Linda bara ut som två frågetecken.

Imorgon ska jag nog knalla in till Stureplan med praoplatsen-pappret. Det måste ju in på en vardag och det skulle vara skönt att få det avklarat så att platsen är 100 % säker. Jag tycker nästan det är lite för bra för att vara sant. Alla andra har nästan inte lyckats hitta några platser alls. Jag väntar nästan på att dom ska ringa från Urban-kontoret för att säga att jag allt som allt inte är kvalificerad nog för att få praoa där. Peppar peppar.

Ska nog göra ett försök till att knyta mig. Vem vet, jag kanske drömmer om glass och fågelkvitter i stället? Låt oss hoppas. Som avslutning kan ni få höra ett av de många citaten från Emerich som vi hört under dagen. Och nej, Linda, jag kan inte hjälpa det, det åker upp på bloggen;

"Det finns bara ett land och det är Jorden. Det finns bara en religion och det är kärlek."