ALITTLEBITCORNY

                                                                   

Nej, jag har inte skrivit på ett tag. Jag försöker liksom suga i mig varenda sekund av mitt resterande sommarlov innan det tar slut. Om jag kunde svälja det gröna gräset, dom fluffiga, vita molnen, den blåa himlen, dom lätta briserna, värmen (framförallt värmen) och dom svindlande vackra solnedgångarna så skulle jag göra det. Bara för att få ha kvar känslan av sommar kvar i kroppen.

Jag vet att jag typ i mitten av juli sa att jag ville ha höst och vinter igen. Nu när jag i princip har fått det, med oroväckande skyfall i form av 10-mynt-stora hagelkulor och isande regn under Midanattsloppet till exempel (go gooooooo pappa!), känner jag att jag inte skulle sakna det om det försvann.

Kanske måste man inse att man aldrig kommer vara nöjd med det man får. Så fort det blir sommar rynkar man på näsan och säger "och?", även fast man har tjatat om det månad in och månad ut. Så fort man har fyllt år så längtar man redan tills nästa födelsedag och tycker att 15 är helt otillräckligt. Så fort man har ätit en måltid som gjort att man har blivit proppmätt kan man inte ens komma ihåg känslan att vara hungrig längre och man blir nästan lite illamående bara av tanken på yttligare en portion. Det är som att vara så förblindad av det man har fått att man glömmer att öppna ögonen och uppskatta det.

Nu har jag öppnat ögonen rejält. Hungern har kommit tillbaka. Jag vill ha en till portion. Och jag kommer att få vänta ett helt år innan jag får öppna mina 16-års presenter.