You'll be on your way to better things.
Som för att fira detta faktum att jag äntligen är hemma, vill jag passa på att drömma mig bort lite. Det är nästan grejen, när man är ute på äventyr, ute i det okända, så är man lite mer på sin vakt. Man vågar inte släppa kontrollen, samtidigt som man inte längtar till något annat än att just få komma till en sådan plats där man kan göra något sånt.
Nu kan jag i stället blicka framåt, istället för över axeln, mot ljusare tider. Mycket ljusare tider. Mot majbrasorna och alla dess mysiga bieffekter, som sotade ansikter och sämre lungor. Mot slutspörten av våren med vitsippor och bikiniångest. Mot skolavslutning med chockladbollar och tuttifrutti-strössel. Mot London med familjen och insupningen av kultur som det innebär. Mot 15-årsdagen med en hejdans massa saker mindre på samvetet, som löjliga otillåtna bioföreställningar till exempel. Mot Peace and Love-festivalen med en viss nedstämdhet över att Pritchard har funnit en anledning till att kapa sina lockar, men ändå med obeskrivlig, hysterisk glädje för att äntligen få se dom korta stråna live. Mot Gotland med sina fina stränder och mindre avstånd till en av mina kanske största idoler.
Mot bara fötter och fladdrande hår.
Mot blommiga kjolar och sönderrivna tår.
Mot mängder av glass och bara ben.
Mot riktig glädje och mot solsken.
