Sand

Min katt Milton är så härligt konstig. Han jamar alltid när han ska hoppa upp på någonting, han kan "sitt!" och han älskar gurka, böngroddar och tomat. Och majs också! Så fort man öppnar en burk med majs kommer han springade. Däremot äter han inget annat kött än sitt torrfoder och tunna skivor skinka. Man kan ju tycka att han skulle gilla fisk i alla fall men det närmaste på den fronten är att han slickar av tomatsåsen i tonfisk-konserven. Nu står han i (ja, i) diskhon och slickar av vattnet där. Fastän hans vattenskål står tre meter ifrån honom.
Men egentligen kan man ju inte blaima honom. Man måste ju kunna roa sig själv.

Jag sitter här, med ett glas morotjuice och äter skivade äpplen (ja, faktiskt) och funderar lite.
Såklart glömde jag engelska-böckerna i skåpet så jag inte kommer kunna plugga riktigt lika mycket som jag skulle önska.
Sen så är det ju också det faktum att det är sista dagen innan höstlovet.
Det var lite kul när våran engelska-lärare sa "easter-holiday" och inte insåg förren vi påminde honom att det faktiskt betydde påsk.
Det är som jag läste i "vår förbannade rätt":
"Jag blir så arg över att folk skriver "barn är framtiden". Barn är nu, lika mycket som alla vuxna."
Lindas hatord är läckert. Jag har inte kommit på mitt än. Det ligger någonstans i bakhuvet.
Snart börjar Hells Kitchen. Det är nog bara jag och Nora i hela Sverige som tittar på det.
Jag har fortfarande inte hittat mina nycklar. Någon som har sett dom? Börjar bli smått desperat...
Jag vill att Blondinbella ska börja blogga igen.
Jag fick barnbidraget i tisdags. Äntligen!
Ödet tror jag inte alls på. Det är något människor har kommit på för att ha något att skylla sin tur & otur på.
Mer människor som Natalie-som-ägde-en-gren behövs i Sverige. Äkta julgransuppfödare alltså.
Det funderar jag över. Nu är äpplerna slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0